Åtgärdslista

Elokapina är en självorganiserande, decentraliserad, internationell och utomparlamentarisk rörelse, som använder sig av fredlig direkt aktion och civil olydnad för att utmana regeringarna att agera i enlighet med klimat- och ekologiska krisen.

Konkreta åtgärder för regeringen.

En vidsträckt ekologisk återuppbyggnad i vilken vårt samhälle anpassas till planetariska gränser, bör omedelbart sättas igång i Finland. Tills det medborgarforum som behandlar klimat- och miljöinsatser grundas, kräver Elokapina att regeringen startar återuppbyggnaden genom följande åtgärder.

Konsumtionsbaserade utsläpp bör inkluderas i Finlands utsläppsminskningsmål.

Våra utsläpp är i verkligheten en tredjedel större än vad som raporteras (1, 2). Detta betyder, att vi inte lyckats minska på finländarnas klimatutsläpp. Det är orättvist, att utsläppsminskningsmålen inte beaktar i Finland konsumerade importprodukters produktionsutsläpp; -istället utlokaliserar vi dem. Därför bör regeringen ändra klimatlagen så, att även konsumtionsbaserade utsläpp1 inkluderas till utsläppsminskningsmålen.

Alla miljöskadliga understöd måste läggas ner.

Finska staten stöder miljö- och klimatförstörelse med miljarder euro per år (3, 4, 5). Regeringen måste lägga ner alla företagsstöd och skattelättnader för affärsverksamhet som baserar sig på fossila bränslen. På samma sätt bör nya fossilinvesteringar på finsk jordmån och av finska statsföretag förbjudas. Regeringen bör överflytta stödpengarna som är skadliga för klimat och miljö till att finansiera klimatåtgärder och natuskydd.

De rikas oproportionellt stora klimatutsläpp bör åtgärdas.

De mest förmögna såväl i Finland som globalt sett ansvarar för en oproportionellt stor andel av helhetsutsläppen (6, 7, 8, 9). Regeringen bör förbjuda korta flygrutter i Finland, försätta en progressiv flygskatt för upprepat flygresande samt förbjuda privatjetplan och bränselmotorförsedda lyxjakter. Därtill bör regeringen uppföra en allt större utsläppsskatt samt en avgift för naturskador, kombinerat med rättvis nyfördelning, såsom i kolsänkor.

Artförlusten bör stoppas och kolsänkorna förhöjas.

Intensivt skogbruk, för höga avverkningsnivåer och för lite naturskydd är de största orsakerna till artförlusten. Endast 3% av Finlands skogsareal är skog i naturtillstånd. Staten bör omedelbart skydda all kvarstående skog i naturtillstånd samt 30% av Finlands areal2.  Skyddet bör förverkligas med respekt för samernas självbestämmanderätt och med hänsyn till naturnäringen. Regeringen måste uppdatera den nuvarande skogslagen så, att avverkningen begränsas i varje enskilt landskap till en hållbar nivå och att Finlands kolsänkor och kolförråd utökas permanent3. Därtill bör naturens massförstörelse (ecocide) kriminaliseras i Finland.

Ekologiskt och etiskt ohållbar djurproduktion bör avvecklas.

Den nuvarande livsmedelsystemet, som prioriserar djurproduktion är destruktiv för klimatet, miljön, människor och övriga djur. Djurproduktionen i Finland använder över 70% av all jordbruksmark, producerar klimatutsläpp på ca 10 Gt/år (foderproduktionen inberäknad) (10, 11), orskar hälften av vattendragens näringsutsläpp och dödar årligen 82 miljoner djur. Regeringen bör ha som sitt mål att radikalt minska djurproduktionen. I Finland bör vi gå mot ett hållbart växtbaserat matproduktionssystem. De stöd  som riktats till intensiv djurproduktion bör omriktas till växtbaserad matproduktion och alla offentliga matanskaffningar bör ändras mot ett växtbasererat håll.

Överkonsumtionen av naturtillgångar bör avslutas.

Ifall alla skulle konsumera så som finländare gör, skulle planetens bärkraft överskridas tre och en halv gånger. För att avsluta överkonsumtionen av naturtillgångar bör vi skära ner denna konsumtion med 70% av nuläget (12, 13 ). För att förverkliga detta mål bör regeringen dra ner icke nödvändiga4 industrisektorer, begränsa reklam som uppmuntrar till överkonsumtion och samtidigt utöka hållbara sektorer såsom vårdarbete. Nya ekonomiska styrinstrumet bör fastställas för statsekonomin, för att hjälpa det finska samhället att anpassa sig inom de planeraiska gränserna.

Ett behagligare liv och hållbart arbete till alla.

I Finland har tillväxten av produktion och konsumtion varit enorm, men en äkta utveckling av förusättningarna till ett gott liv har inte längre skett sedan 1980-talet (14, 15). Däremot har den ekonomiska ojämlikheten ökat markant. Vi bör ge upp det ständiga uppriggandet av materialflödet och skapa ett samhälle grundat på tillräcklighet, där verksamhet anknutet till överkonsumtion och förorening inte behövs. Regeringen bör styra arbetskraften5 mot ekologiskt och samhälleligt betydelsefulla arbeten såsom inom vård, fostran, reparering, återvinning, kultur, hållbar odling, återställande av ekosystem, samt till vind-, sol- och vätgasnergi. De arbetare och primärproducenter som drabbas av nedmonteringen bör erbjudas ekonomiskt och socialt stöd och möjliggöra deras återskolning.

Våra krav
Principer och värderingar
Aktionkonsensus
FAQ

  1. Konsumtionsbaserade utsläpp skiljer sig från de produktionsbaserade utsläpp(dvs sådana som producerats och uppstått i Finland) som används som grund för dagens  utsläppsminskningsmål på så sätt, att de innefattar importerade produkters produktionskedjors utsläpp utomlands. Samtidigt reduceras utsläppen med inhemska exportprodukters utsläpp.. ↩

  2. Idag är ca 10% av Finlands areal skyddad. Ytterligare skydd bör göras i varje landskap för sig, dvs jämlikt riktat till varje landskap så att skyddsnätet omfattar hela Finland och representerar varierande naturtyper. ↩

  3.  Sänkan och förrådet bör låtas växa så stora som möjligt,  för att Finland tillsammans med alla andra länder måste, efter att ha blivit kolneutrala, bli kolnegativa samhällen. Att uppnå kolnegativitet är nödvändigt för att mänskligheten skall kunna bevara en livsduglig planet. Först genom kolnegativitet kan vi få atmosfärens CO2-nivåer och medeltemperatur att sjunka och en del av skadorna som orsakats korrigerade. ↩

  4.  Med ikke növändig menas all sådan industriell produktion och komersiell verksamhet som inte rakt bidrar till att fylla samhällets materiella, sociala och hälsomässiga grundbehov eller till att upprätthålla säkerhet eller försörjningstrygghet. Eftersom vi i Finland såväl som i andra industriländer är tvugna att klara oss med ett mindre energi-, och materialbruk, bör en praxis skapas där råvaror prioriseras och regleras. Reglerinngen av företag bör uppdateras så, att det i dessa förhållanden kan idkas blomstrande näringar som medför allmänt gott samt skapar ekosocialt värde. ↩

  5. En metod för detta är en offentlig arbetsplatsgaranti. I arbetsplatsgarantin strävar staten till att erbjuda alla villiga ett arbete med en lön, som i praktiken formar marknadens minimilön. Garantiarbeten är ekologiskt och samhälleligt nyttiga samt arbetsvillkoren angenäma, men kräver inte en lång skolning. Staten finansierar arbetsplatserna, men de kan organiseras lokalt, till exempel i kommuner eller provinser. I Finland finns ofrivilligt arbetslösa och samtidigt många arbeten som är nödvändiga, men som inte blir gjorda. Arbetsplatsgarantin skapar trygghet och stärker tanken, att vilket arbete som helst, oaktat innehåll, inte behöver mottas: det finns alltid arbeten tillbuds, som bidrar till ett hållbart samhälle. ↩